Vila i frid, Lars Gustafsson

Mycket ledsamt besked kom idag att Lars Gustafsson avled natten mot denna söndag den 3 april vid 79 års ålder efter en tids sjukdom.

Lars Gustafsson var en av våra verkliga intellektuella giganter i samtiden. Framstående framförallt som författare och filosof naturligtvis, och en kulturgestalt i nivå med de främsta Sverige haft.

Jag har haft förmånen att ha en del kontakt med Lars Gustafsson, även om jag inte vill påstå att jag var mer än ganska ytligt bekant med honom. Han var en särdeles vänlig person i privata kontakter. Vid ett tillfälle hjälpte jag honom med några bagateller, varvid han frågade om det var något han kunde göra för mig i gengäld. Detta bemötte jag givetvis med att det endast var roligt att kunna vara en sådan förebild som honom till någon hjälp.

Sista kontakten vi hade var den 23 december 2015, då jag meddelade att styrelsen för Ångermanlands fornminnesförening hade beslutat att utnämna honom till hedersmedlem. En ringa utmärkelse för en prisbelönt gigant som Lars Gustafsson naturligtvis, som han dock meddelade sig känna sig hedrad av.

Det hedersamma var snarare på Ångermanlands fornminnesförenings sida.

Vila i frid, Lars Gustafsson. Din livsgärning var större än de flestas.

 

Carl L. Thunberg, ordförande

 

Skärmdump 2 Lars Gustafsson mailväxling om Hedersmedlemskapet i ÅFF

 

Folkskolan i Djupsjö

Den gamla folkskolan i Djupsjö (Örnsköldsviks kommun). Helt underbar och fantastisk i all sin unika kvarlåtenskap. För det är ju sannerligen inte särskilt vanligt att dylika byggnader står kvar i så pass bevarat skick, och särskilt så med tanke på hur rivningsfrekvenser och dylikt brukar se ut i sådana här fall. En relativt oväntad historisk kvarleva således, vilken också arkeologiskt sett närmast torde kunna anses smått ovärderlig genom sin sällsynthet i kombination med viktiga historiska kvaliteter.

CIMG5696

Folkskolan i Djupsjö. Foto Carl L. Thunberg 2015 (CC BY-NC)

Folkskolan (skolform i Sverige som blev lagstadgad 1842 för att ge alla svenska barn grundkunskaper i ett antal utvalda ämnen) var en av flera olika skolformer som tidigare fanns parallellt (fram t o m 1972 då enhetsskolans grundskola införts i hela landet och parallellskolsystemet slutligen avskaffats), och därvid den vanligaste; främst till för de lägre klasserna i samhället; således den som de allra flesta barn (av bägge kön) hade sin skolgång i. Folkskolan skilde sig från andra utbildningsformer genom att den var könsgemensam; dock med utbildningsskillnader mellan könen. T ex kan anföras att man i riksdagen (1840-talet) förde fram att kraven måste vara lägre på dels fattiga barn, dels på flickor. Detta framgick också på olika sätt av folkskolestadgan. Hur den relativt löst formulerade stadgan om flickors undervisning (vilken för övrigt lämnade åt respektive skolstyrelse att bestämma vilka skillnader som skulle göras mellan pojkar och flickor) kom att verkställas är föga känt; men att dock så i hög grad skedde, med enklare typer av ojämlik utbildning som följd, torde kunna anses självklart; och det finns också konstaterat att olika skolors skolstyrelser tog beslut om befrielse från undervisning i ämnen som historia, goemetri, naturlära och gymnastik vad flickor beträffar, samt att flickor även ofta gick ut skolan utan att ens kunna skriva. De här könsskillnaderna i undervisning rådde under i princip hela 1800-talet. 1894 kom dock en förändring, i o m riksdagsbeslutet att folkskolans första årskurser gav tillträde till läroverksstudier, vilket innebar en mer könslikriktad utbildning. Men möjligheten att begränsa flickors undervisning kvarstod dock. Könsskillnader fanns f ö också i ämnena på andra sätt, med särkskilda ämnen som ansågs lämpade för flickorna för deras framtida roller som husmödrar osv. Nämnas kan t ex också att slöjdundervisning var uppdelad i formerna flickslöjd och gosslöjd.

Svensk Läraretidning, 43;e årg. 1924.

Annons från 1924 avseende vakansvikariat vid Djupsjö folkskola. Ur Svensk Läraretidning, 43:e årgången, 1924.

Örnsköldsviks hamnkranar

De magnifika hamnkranarna i Örnsköldsviks hamn i det vackra höstvädret. Tillverkade av Jerfeds mekaniska verkstad 1953 (den gröna) respektive 1962 (den blå). Ett kulturhistoriskt minnesmärke sedan 2010, skyddade genom kulturmiljölagen såsom byggnadsminnen.

Öviks hamnkranar

Foto: Carl L. Thunberg 2015 (CC BY-NC)

IMG_0769

Foto: Carl L. Thunberg 2015 (CC BY-NC)

 

 

 

 

Härnösands domkyrka

Härnösands mycket vackra domkyrka.
Stod klar 1846. Arkitekten var Johan Adolf Hawerman.
Sveriges näst nordligaste domkyrka, näst efter Luleå domkyrka.
Härnösands första kyrka stod f ö färdig först 1593, men brändes ner av ryska trupper 1721 i slutet av stora nordiska kriget.

Härnösands beautiful cathedral.
It was completed in 1846. The architect was Johan Adolf Hawerman.
This is Sweden’s second most northerly Cathedral, second only to Luleå Cathedral.
The very first church of Härnösand was completed as late as 1593, but it was burned down by Russian troops in 1721 at the end of the Great Northern War.

Härnösands domkyrka b

 Foto: Carl L. Thunberg (CC BY-NC)

Sidensjö kyrka

Sidensjö kyrka är daterad till ”troligen uppförd på1300-talet”, och är en av de kyrkor som kommer att upptagas i föreningens skrift avseende Härnösands stifts medeltida kyrkor.

Den magnifika kyrkan är byggd i sten i romansk stil med fristående klockstapel byggd i trä. Ganska fantastiskt med denna fullkomliga bebyggelse som genomfördes av katolska kyrkan under medeltiden i Sverige!

CIMG5684

Foto: Carl L. Thunberg (CC BY-NC)

1

Foto: Carl L. Thunberg (CC BY-NC)

2

Foto: Carl L. Thunberg (CC BY-NC)

 

Föreläsning och visning 2015-08-30: Arnäsbacken – Sveriges nordligaste höggravfält och vikingagård.

Mycket roligt att ett 50-tal personer i olika åldrar tog sig till visningen av Arnäsbacken för Örnsköldsviks museum & konsthall i söndags under Riksantikvarieämbetets arkeologidag.

Ytterst trevligt hade vi också!

1

Foto: Carl L. Thunberg

2

Foto: Carl L. Thunberg

3

Carl L. Thunberg föreläser innan visning.

Foto: Anna-Lena Wahlberg